There are days...

Torsdag 28 maj 2009 12:26
Idag har mitt huvud lekt med mig som tusan. Dagen började bra med att vi hade idrott och sedan skulle vi ha matte och då tänkte jag att jag skulle ta med mig min jacka, väska och kassen med idrottskläderna till matten, ifall vi skulle få sluta tidigare vilket vi fick. Jag och en i klassen går ner till kyrkan där vi ska hoppa på bussen och vid den tiden är klockan ca 10:45, när vi nästan är framme vid busshållplatsen vid kyrkan kommer jag på att jag glömt min turkosa kasse i klassrummet. Jag smsar en i klassen, kan inte få tag på henne men sedan fick jag tag på en annan som kunde hämta min kasse i det rum som vi just hade haft matte i. När jag åkt med bussen i ca 10 min börjar jag tänka efter om jag verkligen tog med mig den turkosa kassen till klassrummet eller om jag glömt den i skåpet.
Jag skickar ett sms till personen som skulle hämta min kasse och skriver att jag inte riktigt kommer ihåg om jag tog med mig den dit eller om jag glömt den i skåpet, iallafall så fick jag veta att den inte var i klassrummet. Ja tydligen så hade jag glömt att ta med mig den turkosa kassen till klassrummet när vi skulle ha matte. Jag var ju så säker på att jag hade tagit med mig den när vi skulle ha matte och känslan var bara för hemsk.

Måste vara något fel på mitt minne och nu så här till slutet av terminen innan sommarlovet har jag varit helt slut och känner mig helt totalt utmattad både fysiskt och psykiskt och det kan ju inte bero på skolan eftersom vi inte haft alls mycket att göra, nästan inga prov och inte många inlämningar. Iallafall inte så som i åttan då vi hade minst två prov per vecka plus en massa inlämningar och det var då som jag riktigt stressade sönder mig. Jag hoppas att jag inte kommer gå in i väggen snart, känns nästan som det...vet inte hur jag ska orka med mer när det är så här hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0