EC

Inatt var man på bio med typ 4 till tjejer, Eclipse såg vi..Riktigt bra! Igår var en bra kväll men idag är det inte lika bra..tidigare idag var jag sur på en för en sak, humöret är inte direkt på topp just nu, jag har tråkigt och jag är rastlös. Jättebra, verkligen! Just nu känner jag bara för att lägga mig ner på marken och vänta på att något ska falla ner på mig..Jag är trött, utmattad och jag orkar inte..och jag klagar..och jag har saker jag borde göra men orkar inte, är helt slut och har ont i ryggen..men jag har alltid ont i ryggen så.
Wow så positiv jag är..vart tog den glada jag vägen? Hon dog nog..eller nåt. Saker och ting förväntas av en. Klagomål från alla olika håll..saker man försöker att glömma..usch för allt detta!

Vädret igår var toppen, sooool! Sol på midsommarafton var längesen man fått uppleva. Var bortbjuden till S och P och det var riktigt trevligt! E och jag åkte hem till mig och hämtade skateboarden så man kunde åka. Jag blir bättre och bättre. Det var också en massa go mat, åt så man nästan sprack! Jordgubbar, glass, grädde och chokladsås. En riktigt god efterrätt! Och så till kvällen chips, ostbågar, godis, dip och sådant gott.




PEACE

Lite bilder från den studentfesten en del vänner höll för mig. Det var en riktigt trevlig kväll med underbara människor!


Det började med att jag blev kidnappad..

Jag vill bort..åka iväg nånstans för ett tag. Orkar inte med allt detta nu..orkar bara inte. Att vara fast i en liten stad är så begränsat, jag behöver utrymme och att det är lugnt och fridfullt men vill ändå inte vara själv. Paniken inombords blir bara större och större. Varje steg jag tar är tunga, spåren i sanden blir djupare och djupare. Snart är hela jag täckt av sand...Så jag packar på saker på folk hela tiden, varför?


AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH

I fredags tog jag studenten. På morgonen hade vi champangefrukost. 9:20 bar det av upp mot skolan för att ta kort på klassen och sådant skit. 10:45 var tiden då man skulle samlas med sin mentor eller sina mentorer. Vi samlades lite tidigare och vi fick fika. Hela morgonen hade vi skrikit och peppat. När klockan slog 11:15 satt vi i aulan och det var sång, stipendieutdelning, tal och allt sådant. Sedan var det lunch i matsalen. Och strax innan utspringning samlades klassen ännu en gång denna gången för att få betygen. Vi gick sedan till gallerian och där var det pepp. Alla skrek och sjöng. Det riktigt tjöt i öronen men vi fortsatte att skrika. Min klass var på 12:e plats när det kom till att springa ut. När dörrarna öppnades för oss rusade vi ut och skrek "Var är MP?" "Här är MP", "Var är MP?" "Här är MP", "Var är kokset?" "Här är kokset", "Var är kokset?" "Här är kokset" och så sedan sprang vi ned och till våra nära och kära. Möttes av släkt och vänner, fick en massa sådant studentgrejer runt halsen som man brukar få. 14:15 var det dags att marschera ned till torget. Ännu mer skrik och peppande!
Framme på torget var det tal från två gubbar och en av 3:orna. Efter det gick alla mot sina studentvagnar och åkte iväg. Så vi skrek och skrek och sjöng och sjöng. Helt galna asså! Vi kastade vattenballonger på de andra vagnarna. Åh så kul det var! I lite mer än en timme åkte vi runt och skrek och sjöng. Sedan åkte man hem för att äta mat och umgås. Efter 7 bar det av mot Ekenässjön för att träffa ett par stycken från klassen. Där satt vi och hade det gott tills klockan var lite innan 10 då vi åkte in mot Vetlanda igen till Östanå Värdshus. Är ju studentfest där. Kul var det och en massa folk. Dock var jag lite trött strax innan 11 men blev sedan lite pigg igen. Det var en härlig student.

Lördagen började med att jag sov till typ 12 eller 1. Gick upp och tog det lugnt, satt vid datorn och så. Gjorde mig i ordning strax efter 4. Runt 18 får jag veta att jag ska gå mot kinarestaurangen här, hinner inte dit förren ett sms säger att jag ska gå vidare mot Ica, skippar kinarestaurangen och går dit istället. Vid Ica får jag ett sms om att jag ska försiktigt gå till Swedbank. Jag har misstankar och går mot banken. Och nu skulle jag gå mot en skola här och sjunga för full hals "För jag har tagit studenten", det gjorde jag inte för jag fattade att antingen skulle gänget vara där eller så skulle dom komma.
Dom kom i full fart över gräsmattan och stannar framför mig. Den ene håller upp en kamera och filmar allt. Typiskt. Sedan får jag en ögonbindel och blir inslängd i bilen, okej kanske inte inslängd men nära på. Föraren kör som en tok och runt, runt och runt. Lite illamående blev man. Jag fick inte se något under hela färden. Bilen stannar eller rättare sagt tvärnitar. Jag får gå ut men inte ta av mig ögonbindeln. Jag blir ledd uppför en trappa och fattar vart jag är. När jag kommit in tar dem av mig ögonbindeln och där står en bunt av vänner och jag blir riktigt glad! Kvällen bestod av god mat, efterrätt, 5-kamp, paket, en massa snack och trevligt folk. Hade det så grymt kul asså! Dock failade rösten på slutet.

Idag var det bröllop! Det var riktigt najs! Rösten var väldigt off idag också men det gick an. Nu sitter jag ensam framför datorn och lyssnar på musik. Helgen har varit så grymt kul!


PEACE

Oj oj! Dagen med stort D är här! Studentdagen. Jag sitter uppe mitt i natten, borde sova om jag ska orka upp strax efter 5. Har inte gått upp så tidigt på ett bra tag nu. Hur ska jag orka med dagen..Kommer somna på flaket haha. Det är många som frågar mig frågan "hur känns det inför studentdagen?", det är både skrämmande och spännande men mest skrämmande. Vad ska jag göra sen? Finns så mycket jag vill göra. Känns som att man bara kommer gå runt hela sommaren nu. Får se om det finns några jobb, måste ju tjäna lite egna stålar. Bara jag inte får jobb på McDonalds är jag glad. Eller på Sapa. Eller på snusfabriken här i stan. Det vore som att riktigt sänka sig själv, typ. På McDonalds jobbar bara guymnasieelever och det är jag inte längre då vid den tiden. Sapa hamnar alla elever som gått medieprogrammet så där kan jag inte hamna. Och snusfabriken är äcklig..aja nu ska jag gå och lägga mig, kommer vara dödstrött hela dagen.


PEACE

Klockan är 2 mitt i natten och jag sitter fortfarande uppe och jag snackade med en bekant till mig som tror att "ensam är starkast", men är det verkligen så? Är vi som starkast när vi är ensamma? Du har litat på folk och gett dem ditt förtroende och sedan blivit stampad på. Jag vet hur det känns, been there. Jag brydde mig om folk och trodde att dem brydde sig om mig. Jag ställde upp för dem när dem behövde det men när jag behövde dem så stack dem. Sedan trodde jag att jag var som starkast som ensam. Jag var inte särskilt snäll mot en del människor, idag förstår jag inte att jag sa en del saker. Jag var nog rädd..rädd för att bli sviken igen. Och kanske därför en del ryggar tillbaka när dem träffar nya människor. Man vågar inte ge dem en chans för man tror att dem ska såra en.
Att man blir accepterad när man är elak låter bara konstigt i mina öron. Jag förstår inte riktigt hur en person kan vara elak mot någon och sedan må bra av det för man har blivit accepterad. Jag tycker verkligen inte om att såra folk och jag är hellre omtyckt än ogillad. Man kommer nog längre med att vara snäll och bry sig om människor. Det finns så många där ute som behöver hjälp och vi finns till för att hjälpa dem att ta sig ur det tänkandet och det livet. När man är elak mot någon så slår det inte bara på den personen utan det slår tillbaka mot dig också. Du samlar sedan på dig en massa sådant och faller sedan isär. Det är inte bra för någon. Varför ska vi leva i rädsla för att så fort vi öppnar upp oss för människor så stampar dem på oss? Vi förstör bara oss själva.

Detta inlägg skulle kuna bli riktigt långt så därför slutar jag nu och kanske återkommer till detta..

På sista tiden har det hänt en massa saker, både bra och mindre bra. När något bra händer blir man glad och man känner sig stark. När något mindre bra händer faller man ihop. Det känns som att ens kropp sakta dras isär. Det kan vara ord som sårar eller händelser som orsakar detta. Man vill visa sig glad inför andra, det är så dem är vana att se en, men på insidan döljer sig något mörkt och jobbigt. Man får panik, denna sortens panik går inte att se. På utsidan ser man lugn ut men på insidan pågår ett krig. Något sådant vill man inte visa, man vill inte att folk omkring ska se det som är jobbigt så därför gör man en mask som man sedan bär så att man inte ska se vad som egentligen visas i ansiktet. Efter ett tag med alla dem jobbiga sakerna blir kroppen utsliten, man känner sig som en gammal tant och hjärtat känns som en sten. Tung. Min kropp dras just nu isär. Den är så utsliten att den ruttnar...

Blir lite smått irriterad..